Visst blev man lite lycklig när man första gången kom i kontakt med och förstod vad de gamla ”fågelgubbarna” i föreningen pratade om när de sa ordet Agapornis i stället för dvärgpapegoja. Systematik kan tyckas vara en marginell fråga i vår hobby men vi stöter på den dagligen när vi pratar om våra fåglar och använder begrepp som släkte, art eller underart. Det krävs också när vi kommunicerar med olika myndigheter om tillstånd av olika slag. Jag hör ibland missuppfattningar och frustration när frågor runt systematik kommer på tal. Flera hobbyvänner har bett mig skriva några rader och försöka räta ut några av frågetecknen.

Arten
När vi pratar om en fågel använder vi nästan alltid arten som praktisk systematisk nivå. Ibland talar vi om släkten och mer sällan om fågelfamiljer. Det namnsystem som Linné introducerade 1758 används än idag av den samlade populära och vetenskapliga världen. För att tydligt beskriva vilken art eller underart man menar är det bara det vetenskapliga namnet som gäller, bland annat eftersom det förekommer olika populära namn på samma art. De vetenskapliga namnen har latinskt eller grekiskt språkligt ursprung.

Som åskådningsexempel kan vi titta på orangetofskakaduan, en kritiskt hotad art i naturen, som för övrigt först och främst bör hållas i avel inte som sällskapsfågel. Det vetenskapliga artnamnet består av släktnamn, artnamn och eventuellt underartsnamn. Släkte de vita kakaduorna, Cacatua (släktnamnet skrivs alltid med stor initialbokstav), arten är mindre gultofskakadua, sulphurea (arten skrivs med små bokstäver) och underarten är citrocristata. Orangetofskakaduans vetenskapliga namn är (Cacatua sulphurea citrocristata). Begreppet ras kan man helst använda för hundar, grisar, o dyl.

Varför byter arter vetenskapliga namn?
Det namn som används är det först beskrivna och det förekommer att den första beskrivningen (typexemplaret) av nominatformen (den som beskrivs med artnamnet två gånger, (Cacatua sulphurea sulphurea) förbises i referenser och samlingar. Därför ändrar man till den tidigast beskrivna. Det är inte på grund av att det finns en annan ”sanning” som upptäckts. Ett exempel är rödbröstad parakit (Pyrrhura perlata) beskrevs först som (Pyrrhura pelata rhodogaster). Den individ som först beskrevs som nominatformen blåkindad parakit (P. perlata) har visat sig vara ungfåglar av rödbröstad parakit. Ett exempel på motsatt systematiskt arbete är den gulsidade parakiten (P. hypoxantha) har visat sig vara en gul färgvariant av grönkindad parakit (P. molinae). Alltså är det vetenskapliga namnet (P. hypoxantha) raderat. Många felaktiga namn sitter cementerade i fågelfolks dagliga tal. Det får vi ha överseende med.

En del biologer använder fler släkten än andra för att beskriva uppenbart stora skillnader inom en Familj. Till exempel är många aror samlade i släktet Ara, och astrilder i Estrilda, som av vissa delas i respektive 2-5 släkten (framför allt i tysk litteratur). Släktnamnens användning är mer av akademiskt intresse. Om det var av större betydelse skulle många stora släkten delats tidigare. En ändring får framför allt praktiska konsekvenser.

Varför finner man arter på olika plats i systemet i olika böcker?
Det kan vara förvirrande att arter, släkten och familjer hittas på olika platser i systemet i olika böcker. Det beror på att under de senaste decennierna har man reviderat systemet när man lärt sig mer om sannolikt släktskap. Först var det bara fysiska karaktärer, på 1930-talet ansågs de beteendemässiga egenskaperna viktigast, på 1960-talet kromosom- och på 1980-talet DNA-tekniken. De mest använda fågelsystemen genom tiderna är: Peters (1934 till 1987), Morony, Bock & Farrand (1975) och Sibley & Monroe (1990, kompletterad 1993).

Vilket system kan man använda?
Vilket som helst av de vedertagna, bara man anger vilket och är konsekvent. Sibley & Monroe, 1990-93, är den bredast accepterade fågelsystemet, men justeringar har gjorts och kommer att göras fortsättningsvis. Använd dock aldrig Peters från 1934 i seriösa sammanhang utan att förklara varför! En anekdot: På 1700-taler trodde på fullt allvar att giraffen var ett resultat av korsning mellan kamel och leopard, hur det nu skulle gå till, därav vetenskapliga namnet (Giraffa camelopardalis). Jag skulle rekomendera att använda den fågelsystematik som används i Handbook of the Birds of the World (HBW) och Internet Bird Collection (IBC), www.hbw/ibc/index.html av framför allt praktiska skäl. Det är ett stort referensverk som har alla arter och många underarter illustrerade.

– ”Med DNA-tekniken får vi sanningen!”
Arter upptäcks och beskrivs. Systematiken är inte upptäckt, den är skapad av människan som ett praktiskt verktyg för att kunna beskriva organismer och deras släktskap så tydligt som möjligt. Det finns inga absoluta sanningar som väntar på att bli upptäckta. Facit saknas (om man värderar vetenskapliga utgångspunkter). Däremot kan nya tekniker och kunskaper ge oss en mer sannolika släktskap mellan arter, släkten, familjer, etc.

Negativa konsekvenser av artbegeppet
Systematiken är viktig för att beskriva arter och deras roll i sin naturliga livsmiljö. Naturvårdsinstitutioner och myndigheter har bestämt att arbeta med arten som kvalitetsnivå. Det innebär att många underarter som bedöms som hotade inte kan få det skydd de behöver. Till exempel är Ecuadoramasonen (Amazona autumnalis lilacina) allvarligt hotad i naturen med endast 400-600 fåglar kvar, men som underart till den vanligt förekommande gulkindade amasonen (Amazona a. autumnalis), får den ingen speciell skyddsstatus. Om Ecuadoramasonen fick artstatus skulle den betecknas som kritiskt hotad, den högsta hotnivån, med mycket få fåglar, mycket begränsat utbredningsområde och pågående habitatförstörning. Det finns dock sällsynta exempel på att hela arter har skyddats för att en underart är allvarligt hotad, när den varit svår att skilja från övriga (gulhuvad amason (A. oratrix)).

Importtillstånd
Ett praktiskt problem som kan uppkomma med systematik är att Statens Jordbruksverk har sagt att man kan få permanenta importtillstånd för papegojor fam. Psittacidae och finkar fam. Fringillidae. Familjen Fringillidae refereras i dag till siskor, rosenfinkar, stenknäckar, steglitser, bofikar, m fl. Fåglar som knappt förekommer som burfåglar i Sverige. Troligen menar man att även astrilder, amadiner, vävare, sparvar, kardinaler m. fl. skulle ingå, men det gör de inte. Dessa utgör säkert 95% av finkartade ickedomesticerade burfåglarna. En ”kardinal”-tabbe i så fall av Jordbruksverket.

Bengt Larsson