Grön Arassari (Pteroglossus viridis) är den minsta av alla tukaner, den är ungefär 25cm lång och väger cirka 125g. Den lever vilt i norra Sydamerika i norra Brasilien Colombia, Venezuela, Guyana och Surinam.

Till skillnad från många andra tukaner visar grön arassari tydlig könsskillnad. Hanen har svart huvud, nacke och hals och honan har brun, i övrigt är könen lika. Möjligen har hanen något större näbb. Alla tukaner är i huvudsak fruktätare men tar även insekter om till-fälle ges. Tillgång på badvatten är också något som är ett måste. I USA är denna art den vanligaste av alla tukaner i fångenskap, där håller man även den som sällskaps få-gel. Genomslagskraften av denna hållning har aldrig kommit i stor utsträckning till Europa.

Mitt första par
Jag fick reda på att ett par var till salu försommaren 2006. Jag köpte dessa fåglar med vetskapen om att dom aldrig tidigare visat intresse för häckning. Min erfarenhet av fruktätande fåglar från denna kontinent var obefintlig. Jag har haft turakoer några år med blandade framgångar. Dessutom var arassarier hålhäckare, detta var också nytt för mig. Jag började leta efter ihåliga träd och fick tag i några gamla äppelträd med murket innehåll och dessa gröpte jag ur. Diametern blev ungefär 15-17 cm och en av dessa togs i besittning omedelbart. Fåglarna sov i holken på natten men någon annan aktivitet syntes inte till. Sommaren gick och det var dags att öppna luckan så att fåglarna kunde böja gå in och ut. Detta gick som på räls, bara en timme efter att luckan var öppen var paret inne och besiktigade utrymmet. Sedan gick de ut för att sova i holken. Ingen av de holkar jag satt upp inomhus dög. Efter ett par veckor fick jag helt enkelt plocka ner holken utomhus och montera upp den inomhus. När väl vintern kom så stängdes luckan och fåglarna fick stanna inomhus. Nu började problemen, hanen började dominera honan så hon fick inte sitta på översta pinnen på hela dagen. Strax innan de skulle gå i holk för natten tolererades det att hon fick hoppa upp. Så fortsatte det hela vintern.

Voljären
Det var inte med stor förhoppning jag öppnade till voljären. Detta gjorde jag i mitten på mars, men fåglarna var inte ute några längre stunder förrän i april. Temperaturen var då runt 18 °C dagtid. Voljären mäter 4,5m på längden och 2,5m på bredden och ligger på norrsidan. Den är något planterad med jasmin, bambu och syren. En holk sattes upp på väggen till fågelhuset den togs i besittning i mitten på maj. Efter denna dag var fåglarna ute dygnet runt. Holken var av samma typ som den de hade haft inomhus, alltså äppelträd med diameter på ca17 cm. I slutet av maj kom jag över en gammal alm som gjordes om till en holk med diameter på 25 cm. Denna sattes in i voljären i början av juni, placeringen var mitt i voljären. Holken fylldes med flisor av det jag hade gröpt ur fruktträden. Fåglarna visade inget intresse för den nya bostaden utan fortsatte att använda den gamla.

Häckning
Så en dag i mitten på juni var det flisor under den nya holken. Jag märkte också hur hanen började kalla på honan och erbjuda mat från näbben. Vad det gäller maten blev inriktningen mer och mer insekter, universalfoder och pellets och mindre frukt. Den mest populära dieten var stora mal och svärmare vilket jag kunde erbjuda ganska rikligt då jag har ett flertal ljusfällor i gång nattetid. Även guldbaggelarver var omtyckta. Efter några dagar syntes bara den ena fågeln till men det skiftade ibland var det hanen och ibland honan. En kväll i början på juli var bägge ute jag tog då chansen att titta i holken 3 ägg! Jag var överlycklig, detta hade jag inte väntat mig efter en så grälsjuk vinter. Någon vecka fortlöpte och jag tittade igen, 2 ägg? Det ena var spårlöst försvunnet men det var rent och snyggt i holken, så min enda slutsats var att någon av fåglarna hade ätit upp det. Anledningen var och förblir okänd, kanske var det obefruktat eller så hade de bara råkat trampa sönder det. Hur som helst steg pulsen på mig skulle de äta upp alla ägg? Jag gick och väntade på att bägge fåglarna skulle vara ute ur holken så jag kunde titta igen. Den 8 juli var det fritt fram och jag såg 2 ägg så jag fick upp hoppet igen. 10 juli var där 2 ungar och lyckan var total. Nu kom det ytterligare en förändring i födan, de började äta frukt igen, i huvudsak mjuka frukter som papaya, melon men röda vinbär och hallon var det som gick bäst. Insekter konsumerades i mängder, mest guldbaggelarver.

Ungarna växer fort
Det som förvånade mig var hur snabbt de växte. Det kan nästan jämföras med en broiler. Kroppen växte i ett rasande tempo, ögonen öppnades runt 17-19 dygnet och när kroppen var klar kom fjädrarna. Man kunde ganska tidigt se könen på ungarna, det bruna huvudet och halsen framträdde på 30 dygnet. Första ungen tittade ur holken på 41 dygnet och bägge var ur holk på 46 dagen. Resultatet var två hon ungar som fortfarande matades av föräldrarna. Första gången jag registrerade att dom rörde i ma-ten själva hade de varit ute i en vecka. Men något direkt ätande tog ytterligare någon vecka. Men de tiggde fortfarande mat av föräldrarna som blev mer sparsamma med att ge mat direkt.
Mina fåglar matas året runt med Nutribird T16, som är pellets för stora fruktätare. De får också ett universalfoder som heter Uni Patee från Orlux. Huvud födan är dock frukt i alla färger och former, med inslag av levande insekter. Just levande insekter tror jag har en av-görande betydelse för att trigga häckning och klara uppmatningen av ungar.

Reflektion om framtiden
Min gröna arassari-hane dog i höstas av okänd orsak. Kroppen hade legat i en vecka när jag kom hem från semester. Jag fick rekommendationer från SVA (Statens veterinär medicinska anstalt) att det inte var någon idé att skicka för obduktion. Jag är annars mycket angelägen om att man dokumenterar vad som hänt av två orsaker. För det första, fågeln har dött så vad har vi lärt oss om vi kastar den? För det andra vet jag vad fågeln dog av och det är smittsamt underlättar jag för veterinära åtgärder om fler visar symtom. Skall vi bevara dessa lite udda arter i våra voljärer i framtiden måste vi börja samarbeta! Från att ha haft ett par och två ungar i somras till att ha tre honor gick fort. Att hitta en udda hane är inte lätt, jag har sökt i hela Europa utan resultat. Det finns fyra par och sex udda honor kvar i Sverige i dag. Mitt hopp ligger i att något av de fyra paren kan häcka denna kommande säsong. Ett av de par jag nämner häckade också 2007 med fyra ungar som resultat, fördelningen blev tre honor och en hane. Denna hane har parats samman med en av mina hon ungar. Vi är sex personer i detta land som har och samarbetar med denna art. Så framtiden är inte nattsvart för grön arassari.
Det som gör denna art svår är att man kan inte ha den ihop med andra arter av mindre fåglar. Detta kräver lite plats då de måste ha en egen voljär. Min personliga uppfattning är att vi måste bestämma oss om vilka arter vi vill satsa på och har möjlighet att ha med tanke på hur stora utrymme vi har. Och utifrån det bilda avelsgrupper, vi kan inte köpa nytt längre. Blandar man bara rätt i voljären kan man arbeta med flera olika arter. Det gäller bara att se till att fåglarna inte konkurrerar om saker som föda och boplatser. En annan viktig faktor är hur min voljär ser ut och kan denna art häcka här? För uteblir häckning dör arten ut!

Förstauppfödningen i Sverige 2007.

Jonas Tuvesson

Foto hane och hona Bengt Larsson