Uppfödning av Schalowturako <em>(Tauraco schalowi)</em>

Uppfödning av Schalowturako (Tauraco schalowi)
30 december, 2016 Bengt Larsson

 

huvudvuxenimg_2081

Schalowturakon förekommer i de fuktiga skogarna från syvästra Kenya, Angola i väst och söder till Botswana på 600-2500 meter över havet. Fågelns längd är mellan 41-44 cm. Hanen väger normalt något mer än honan men för övrigt finns inga yttre könsskillnader. Schalowturakon kännetecknas av den höga kammen på huvudet med sin vita färg längst ut. För övrigt är den helt grön med undantag av tunna vita streck runt ögonen och de röda vingpennorna som syns tydligt när fågeln flyger.
Sommaren 2014 beställde jag ett obesläktat par av en Holländsk uppfödare. Dessa hämtades hemma hos honom i samband Zwolle fågelmarknad. Fåglarna var födda 2014. Fåglarna placerades inne i fågelhuset fram till i början av Maj 2015. Då flyttade de till en utevoljär med måtten 8(L)X 2(B) X 2,60 (H). Voljärens inredning består av ett antal kraftiga grenar på olika höjd samt några tujabuskar samt lite blandat sly som växer vilt. Längst upp i ena hörnet under taket monterades en flätad rund korg. I korgen lade jag lite tunna kvistar av björk samt lite tobaksstänger. Vid ena sidan av korgen placerade jag en nedsågad mindre björk. Dels som lite skydd men också till eventuella ungar att klättra i. Jag släppte även in ett par smaragdstarar i voljären.
Fodret till mina turakoer består av en blandning finhackad fruktsallad. Den innehåller äpple, päron, banan, mango, papaja. Då och då får de lite vindruvor och blåbär. Man bör vara försiktig med både vindruvor och blåbär. Druvorna är oftast kraftigt besprutade och blåbär innehåller något höga värden av järn* (se reds kommentar nedan). I fruktsalladen blandar jag även i lite tomat, majs och sallad. I separata skålar finns det alltid Nutribird T-16 pellets samt TOVO universalfoder.
Ganska så snabbt började hanen att uppvakta honan genom att följa efter henne samt att mata henne. Matningen ökade i intensitet allt efter som. De visade även sin kärlek till varandra genom på turakoers karakteristiska sätt fäktas med näbbarna samtidigt som de avger ett kacklade ljud. Detta pågick i ca tre veckor. En dag när jag kom hem från jobbet så kunde jag inte hitta honan. Låg hon kanske i korgen? Jag gick in i voljären i tittade upp i korgen men där var hon inte. Efter lite letande så hittar jag henne bakom en tuja. Där låg hon och tryckte och verkade rädd. Jag jagade ut henne och direkt satte hanen efter henne. Hon flög direkt och gömde sig på ett annat ställe. Att hanen jagar och allt för ofta dödar sin hona är vanligt när det gäller turakoer. Det gäller samtliga arter mer eller mindre. Tyvärr tillhör Schalowturakon en av de mer aggressiva arterna. Jag fångade in hanen och satte honom på ”nedkylning” i en separat voljär. Honan flög direkt bort till matskålarna för att både äta och dricka. Eftersom turakoer är fruktätande har de också snabb ämnesomsättning vilket innebär att de snabbt blir medtagna om det inte får mat. Uppfödaren jag köpt dem av tipsade mig om att låta hanen sitta ensam i ca en vecka samt att klippa lite vingpennor på honom så att han inte kunde jaga henne lika lätt. Efter en vecka släpptes han tillbaka till honan och nu med något begränsad flygförmåga. Hon flög direkt fram till honom och de började genast fäktas med näbbarna. Efter ca två veckor var det jakt igen. Honan låg gömd och hanen var minst sagt ivrig. Så höll det på hela sommaren 2015. Hanen flyttade fram och tillbaka till honan. Hösten kom och det var dags att flytta in.
Så hade det blivit maj 2016 och de skulle flytta tillbaka ut i sin utevoljär. Denna gången klippte jag vingarna på hanen direkt och jag tog mycket mer. Så mycket så att han verkligen fick ta i för att bara flyga några meter. Allt fungerade perfekt. Han matade henne och de sov bredvid varandra hela tiden. Inga tecken på aggressivitet. I början av juni började honan att uppehålla sig i och runt korgen. Efter några dagar såg jag även hanen ligga uppe i korgen. Med hjälp av en liten handspegel kunde jag skymta ett ägg. Båda fåglarna turades om att ruva men större delen av ruvningen stod honan för. Efter cirka tre veckor kunde jag tydligt se att något hänt i korgen. Honan rörde sig mer i korgen och pickade med näbben. Efter några dagar kunde man se att hon matade. Turakoungar föds med ett mörkbrunt dun och med öppna ögon från dag ett.

När det gått knappt två veckor efter kläckning återupprepades ett bekant beteende. Honan var borta och hanen flög runt och letade efter henne. Jag gick in i voljären och hittade honan bakom samma Tuja och en två veckor gammal unge på botten. Ungen var tack och lov pigg och mycket aggressiv som de brukar vara. Jag lyfte upp ungen i korgen, fångade in hanen och jagade fram honan. Hon åt sig mätt för att sedan flyga upp till ungen i korgen. Nu fick hanen sitta ensam och honan fick ta hand om all skötsel själv. Detta gjorde hon helt felfritt.
Uppmatningsfodret bestod av samma som till de vuxna. Det jag dock märkte var att när ungen var från 1 dag till ca 4 veckor gick det åt dubbelt så mycket av både pellets och TOVO. Det gick också åt en hel del mjölmask. Vid ett tillfälle såg jag honan flyga ner på botten i voljären för att fånga en skogssnigel. Denna svaldes och för att strax därefter serveras till ungen.

ungepa%cc%8apinnenimg_2397

Vid tre veckors ålder började ungen att klättra runt i björken som jag placerade vid korgen. Varje kväll återvände den till sin korg. Vid fyra veckors ålder tog den sin första flygtur. I mitten av oktober togs fåglarna in och ungen placerade jag i en egen voljär och honan satte jag ensam i en egen voljär bredvid hanen. Efter en vecka flyttade jag över honom till honan utan problem.
Turakoer är en fågelgrupp som verkligen fångat mitt intresse. Det är en fågel som ger en mycket glädje men som också utmanar en. Man måste hela tiden vara uppmärksam på hanens beteende för aggressiviteten bara slår till när man minst anar det. Han kan mata sin hona på förmiddagen för att sedan jaga henne ordentligt på eftermiddagen. Man måste se till så att det finns gott om gömställe i voljären dit honan kan söka skydd. Skyddet kan bestå av buskar och av snedställda träskivor. Turakoernas aggressivitet riktar sig enbart mot artfränder och inte andra fåglar. Mina par av Turakoer går tillsammans med olika starar, Hjälmvaktlar samt skäggökar och det går utmärkt.

Uppfödningen är den första av arten i Sverige inom Svensk Fågelhobby 2016.

Håkan Kronholm

* Reds kommentar angående järn i foder. Inga naturliga färska frukter och bär har halter av järn som är i närheten av att vara skadliga för arter som är överkänsliga för järn, Iron Storage Disease. Turakoer har inte visat sig vara känsliga över huvud taget. Se separat artikel på aves.se.
Bengt Larsson