Uppfödning av svarthuvad sockerfågel (Chlorophanse spiza)

Uppfödning av svarthuvad sockerfågel (Chlorophanse spiza)
23 mars, 2016 Bengt Larsson

Uppfödning av sockerfåglar och honungssugare tillhör de avikulturella exklusiviteterna. Roy Nord tillhör den lilla grupp i Sverige som lyckats flera gånger med detta och det är en bedrift i den europeiska elitserien (redaktörens kommentar).

Utbredningsområde
Norra Sydamerika.

Könsskillnad
Hanens färg är nästan lysande neongrön med svart huvud och två-färgad näbb. Övernäbben är mörk och undernäbben ljus. Honan är något blekare grön och saknar helt det svarta på huvudet. Ungfåglarna liknar honan i färg, men är mattare gröna och har grå näbb. Fågelns längd är 12-13 cm.

Hona svarthuvad sockerfågel.

Hona svarthuvad sockerfågel.

Foder
Det foder som mina sockerfåglar ätit mest av är väl mogen papaya, mjuka päron, vindruvor, Orlux insektsfoder blandat med hårdkokt ägg. De har även ätit muffins som blötts upp i honungsvatten, vita ömsade mjölmaskar och frysta tinade myrägg. Fåglarna har även tagit flugor och spindlar, samt andra kryp som kommit in i deras voljär. De har alltid haft tillgång till ovan nämnda foder med undantag från vissa insekter beroende på årstid.

Häckning
Dessa sockerfåglar är trots sin stor-lek mycket tuffa mot andra jämn-stora eller mindre individer. De bör därför hållas i en egen voljär. Första häckningen startade i början av september 2002, då paret hölls ensamma i en voljär på  3,0m,x 1,0m x 2,4m (l x h x b) med anslutning till en lika stor utomhusvoljär. Honan började bygga ett öppet rede i en täckt finkkorg. Boet byggdes enbart av honan, detta under hanens intensiva spelande med uppsträckt hals och med utbredda vingar. Boet byggdes enbart av kokosfibrer till en liten välformad boskål.
Efter ca. en vecka ruvade honan på två ägg. Hanen flög ibland upp och matade henne med en vit mjöl-mask. Boet låg ca 2,2 meter över golvet. Äggen var till färgen ljusgrå med roströda prickar, relativt stora. Efter ca 14 dagars ruvning märktes det på honans beteende att det kläckts. Hon flög runt i voljären och sökte foder till sina ungar. Nu fanns tillgång till allt som tidigare nämnts, flugor, vita mjölmaskar, myrägg, sockerkaka med honungsvatten etc. För att stimulera sökandet, placerade jag foderkoppar både inomhus och i utevoljären. Flugpuppor kastades på golvet inomhus för att kläckas till husflugor på ett naturligt sätt. Detta var mycket populärt då fåglarna fångade dem i luften och gav till ungarna. Fåglarna utfodrades sex gånger om dagen med start 06.00 på morgonen. Inget undantag gjordes varken för lördag eller söndag. ”Pigg som en näve gröt” gick jag upp på helgen för att utfodra fåglarna i gryningen. Honan skötte ensam matningen. Hanen kunde ibland ge henne en vit mjölmask i näbben för ungarnas del.
När 14 dagar gått hoppar två ungar ut. Det såg ut som om de lämnat boet åtminstone en vecka för tidigt. De var helt kala på huvudet från-sett några dun, inga stjärtpennor. De såg helt hjälplösa ut där de satt och kurade. Ungarna satt nästan på samma ställe en hel vecka innan de började ta sig runt i grenverket. Efter hand som veckorna gick blev de mer självständiga. Frukterna var det första fodret de prövade. Tyvärr dog den ena ungen efter en tid, medan den andra blev vuxen. Paret matade upp flera kullar med varierande resultat. Om ungarna lämnade boet en kylig, regnig sommardag och hamnade på voljärgolvet, var det nästan alltid kört. Detta beroende på att kalluften rasade in genom hålet i väggen och kylde ner ungarna. Detta problem gick inte att göra något åt, då alla luckor, även för övriga fåglar, var öppna i fågelhuset. Ungarna matades av båda föräldrarna i ca fem veckor innan de var självständiga. Uppfödningen utlys-tes som förstauppfödning inom SF.

Uppfödningen är den första i Sverige 2008.

Roy Nord

Foto: Lars Olofsson